En kvartett ur Nacka kammarorkester spelar Josef Haydns Jesu 7 ord på korset, op. 51, långfredagen 2020 i Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden.
Maria Haasnoot och Johan Bertilsson, violin: Stina Möller, viola: Alf Westelius, cello
Textläsning Lars Viper
Haydn komponerade verket på beställning från kyrkan La Santa Cueva utanför Cadiz, där det fanns en tradition av att läsa långfredagens bibeltexter, predika över Jesu sju ord samt låta församlingen meditera över orden. Beställningen omfattade alltså sju långsamma satser om uppåt tio minuter styck. (I dagens framförande blir de kortare, då vi framför dem utan repriser. Och enligt vår tradition får de korta bibelorden inför varje sats tala för sig själv och genom musiken – ingen predikan.) Haydn fann den udda beställningen utmanande – hur skriva musik som skulle kunna fängsla och inspirera allmänheten utan att kunna tillgripa några större tempoväxlingar? Att som djupt troende få tillfälle att skriva gudstjänstmusik, vid en tid då österrikiske kejsaren hade förbjudit instrumentalmusik vid högmässan, gjorde inte Haydn mindre intresserad av uppdraget.
Han grep sig verket an, och kunde 1786, året efter beställningen, leverera orkestermusik där han – ordlöst – verkligen ansträngt sig att fånga vart och ett av Jesu sju uttalanden. Troligen uruppfördes verket 1787 och då gav Haydn också ut en stråkkvartettversion – den som sedan blivit den dominerande versionen. Det var inte sista gången han bearbetade musiken. 1794 fick han höra ett körarrangemang av sitt verk – arrangerat av Joseph Friebert. Haydn tyckte om idén med sjungen text, men tyckte att han själv skulle kunna göra ett bättre arrangemang. Idén växte och två år senare uruppförde han sitt oratorium Jesu sju ord – och det blev så småningom också det sista verk han själv dirigerade: 1803.
Vi har fascinerats av Haydns sju kvartett-”sonater” (ljudande musik, till skillnad mot kantater – sjungen musik). Det är musik att uppleva, känna – och associera kring. Världshändelserna idag gör dem inte mindre aktuella. Vi framför med läsning av ett bibelord före varje ”Sonata”.
Introduzione: Maestoso ed Adagio
Sonata I: Largo – Pater, dimitte illis, non enim sciunt, quid faciunt.
Sonata II: Grave e cantabile – Amen dico tibi: hodie mecum eris in paradiso.
Sonata III: Grave – Mulier, ecce filius tuus, et tu, ecce mater tua!
Sonata IV: Largo – Eli, Eli, lama asabthani?
Sonata V: Adagio – Sitio.
Sonata VI: Lento – Consummatum est.
Sonata VII: Largo – Pater! In manus tuas commendo spiritum meum.
Il terremoto: Presto e con tutta la forza
Med stöd av Nacka kulturnämnd och Saltsjöbadens församling. Videon gjord av Staffan Westelius